Gabriellas resa mot ekonomisk frihet!

Jag är stolt över att ha med Gabriella Ekström som en viktig spelare i Team Pensionsguiden. Hon är inte bara administratör för vår Facebook-grupp och en skicklig hjälp med kursmaterial – hon är också en nära vän, mitt bollplank och en otrolig inspirationskälla.

Gabriella har gått från en vardag i ekorrhjulet till att skapa en stadig ekonomisk grund som ger henne friheten att forma sitt liv på sina egna villkor. Jag bjöd in henne att berätta om sin resa. Så i detta inlägg beskriver hon med egna ord om sin resa – från tvivel och motgångar till insikter som förändrat hennes liv. Hennes berättelse visar att ekonomisk frihet inte handlar om magiska knep eller enorma inkomster, utan om att göra medvetna val, vara uthållig och våga tänka annorlunda. Även om hon är ekonomiskt fri är FIRE (Financial Independent Retire Early) inte ett mål. Här är Gabriellas egna ord:

Livet innan ekonomisk frihet

Jag skulle säga att jag var högst vanlig som person när jag var i 30-årsåldern på tidigt 2010-tal. Jag hade ett heltidsjobb som jag strävsamt gick till varje dag, ibland jobbade jag mer än heltid eftersom vi hade ett personalbehov på jobbet. Lönen var inte hög, jag minns inte exakt vad jag tjänade men gissar att det var runt 25 000 innan skatt, kanske knappt det.

Det som möjligen skilde mig lite från andra var att jag också hade en enskild firma på sidan av min heltidsanställning, där jag bland annat skrev böcker och tog ett antal uppdrag, som t.ex. expertkommentator för olika TV-kanaler. Jag hade ett sparande, men det var inte särskilt stort och ibland tog jag alla pengar jag hade sparat och åkte iväg på en lång resa så att jag började om på noll igen när jag kom hem.

Mina kostnader var i övrigt inte jättehöga, jag bodde med sambo och hund i lägenhet, men ingen av oss var heller särskilt aktsamma med pengar. När vi handlade mat tittade vi inte på vad saker kostade och vi reflekterade heller inte över att vi aktivt kunde välja vilka kostnader vi ville ha eller inte, det bara hände.

Vändpunkten

Det som egentligen ändrade allting för mig, eller vad som blev startskottet till en lång förändringsresa var att en kompis frågade om jag ville gå med på en ekonomiföreläsning. Jag hade väl inget bättre för mig och hängde med, ovetandes om att det jag var på väg att få höra skulle öppna en helt ny värld för mig. Jag var uppfostrad med att man skulle sköta sin ekonomi och givetvis att man betalade sina räkningar, och ville man ha något extra så sparade man ihop till det. Gott så. Men jag var också uppfostrad med att man gick till skolan, och sedan mer skola, för att få ett jobb. Sedan gick man till det jobbet i 40 år och fick en lön varje månad, som mer eller mindre räckte till nästa lön. Efter det hade man i bästa fall en pension att se fram emot.

Föreläsningen som ändrade allt

På föreläsningen klev Charlie Söderberg upp på scen och sa plötsligt något helt annat. Han pratade om drömmar och önskningar, om att få rita sin egen karta och om att ens pengar kunde jobba för en själv. Ingen hade någonsin sagt detta till mig förut, jag kände inte alls till den här delen av spelplanen. Jag hade visserligen fått en handfull aktier i examenspresent av min farfar, men tyvärr ingen förklaring vad det var eller varför man skulle ha dem. Aktiehandel på den tiden skedde via VP-konto och knappt ens digitalt.

De få kronor jag fick i utdelning betalades ut direkt på ett inbetalningskort som jag mest roat registrerade. Vad skulle jag med 16 kronor till? Här stod då plötsligt Charlie och flera andra och sa att man kunde förvänta sig 10% avkastning om året. Jag var övertygad om att de, om inte ljög, så i alla fall överdrev. Jag hade minsann tittat på min banks sparränta och den var 1.75%. Långt ifrån några 10%.

Förvirrad, provocerad och faktiskt ganska arg gick jag därifrån efter föreläsningen. Men det tog inte lång tid innan jag var tillbaka.

Första steget mot förändring

Sammanlagt såg jag Charlie sju gånger på Oscarsteatern, och för varje gång fastnade mer och mer av det han sa. Om jag kunde få 10% avkastning på det jag sparade så var det ju bara en tidsfråga innan ekvationen gick ihop. Om jag sparade och investerade så skulle min avkastning stiga.

Initialt bara ungefär som de där 16 kronorna som kom på posten när jag var yngre, men sakta men säkert skulle det bli större summor. Tänk att kunna jobba en timme mindre i veckan för att motsvarande peng kom från börsen? Tänk att kunna gå och köpa en kasse mat och känna att den här har jag betalat med min avkastning från mitt Axfoodinnehav.

Kunskapstörst och nyfikenhet!

Jag köpte alla böcker jag kunde komma över, lyssnade på alla poddar, öppnade konton överallt. Jag och sambon bjöd in vänner vi kände som hade mer kunskap än vad vi hade, vi bjöd på mat och de berättade om hur man köpte aktier.

Jag började se över mina kostnader.

• Var kunde jag få loss mer pengar att investera?
• Kunde vi dra ner matkostnaden något? Absolut.
• Kunde jag minska utgifterna på annat håll?
• Jag förhandlade alla avtal.

Jag sparade plötsligt väldigt mycket pengar från min lön varje månad. I efterhand har jag förstått att många reagerar på detta. Att man likställer ett högt sparande med ett tråkigt liv och att man ska ”leva medan man kan” som det heter. Jag personligen känner inte att jag har försakat någonting, jag har rest hur mycket som helst, jag har gjort roliga saker både genom mitt heltidsjobb och genom firman jag hade på sidan, och jag skaffade hund och tränade med den.

Sparande är en underskattad superkraft!

Ett högt sparande var inte detsamma som att gå på sparlåga i livet för mig, jag kände snarare att livet accelererade. Sparandet var och är fortfarande min superkraft. Att jag slutade köpa en hel del saker gjorde mig inget, för jag saknade dem inte. Jag insåg att jag bara hade köpt dem på ren rutin. Om det fanns pengar på kontot och jag var i stan med en kompis, klart man köpte en tröja och en mascara.

Idag är jag mycket mer vaksam kring köpsignaler och funderar över var de kommer ifrån. Behöver jag verkligen nya skor, det vill säga, är det något fel på mina gamla, eller såg jag bara en bild där de nya skorna såg snygga ut, eller tänker jag mig att något ska ändras och att jag ska bli någon annan eller känna på något annorlunda sätt om jag köper det där nya?

Vilka var de avgörande skillnaderna?

Det skulle bli för omfattande att beskriva alla förändringar jag gjorde från att ha en ekonomi som gick ungefär jämnt ut i slutet av månaden, till en med ett överskott att investera, men jag ska beskriva en av de mest avgörande förändringarna.

Budget

Dels var det att göra en budget och följa upp den väldigt noggrant för att se att jag höll mig inom den, och att i den budgeten inkludera sparande från början. Jag sparade inte vad som eventuellt blev över, utan jag bestämde att sparande var en budgetpost på X antal tusen kronor, och den var minst lika viktig för mig som hyran och elen. Det som fick nedprioriteras eller finansieras genom extrajobb och liknande var all typ av onödig konsumtion, resor och lyxigare mat.

Dels var det också att i den budgeten tydligt skilja på passiva och aktiva utgifter.

Vad är skillnaden på en aktiv utgift och en passiv utgift?

En passiv utgift är en utgift som är svår att ta bort utan att väldigt menligt inverka på livet, t.ex. någon form av hyra eller ränta på ett boende, el och vatten och det grundläggande behovet av mat, kläder och hygiensaker. Skulle jag råka ut för en olycka och bli sängliggande i ett år så är det mina passiva utgifter som kommer fortsätta att kosta mig. Allting som är mer än de grundläggande behoven är för mig aktiva utgifter.

Här är det viktigt att förstå att jag givetvis förespråkar att man ska ha aktiva utgifter, det inkluderar ju sådant som hobbys, extra god mat, finare kläder, någon grej som underlättar hushållsarbetet men som man kanske inte måste ha och liknande.

Poängen är att det är just extra. Det är ganska vanligt att man ser frågor på nätet om budgetar som inte går ihop, sparande som aldrig händer, lån som inte går att betala av och liknande och sedan ser man att budgeten inkluderar både passiva och aktiva utgifter men att allting bortförklaras med att det är vad det kostar att leva.

Hur kan du skilja mellan passiva och aktiva utgifter? Ett enkelt sätt är att börja med att fråga vad som är absolut nödvändigt och vad som är lyx.

Om jag t.ex. ser att jag kan äta bra och näringsrik mat för 2000 kronor i månaden utan att känna att jag saknar något viktigt, då är det min passiva kostnad. Om jag uppskattar att köpa roligare mat än så, laga flerrättersmiddagar på helgerna, och bjuda familj och vänner på mat så är det givetvis okej att göra det, men det är en aktiv kostnad, en självvald sådan. Då får jag lägga till ytterligare 2000 kr som aktiv kostnad i budgeten för att ta ett exempel.

När man sedan försöker skapa utrymme för ett sparande är det de aktiva kostnaderna man får sortera bland och troligtvis måste man bort- eller nedprioritera någon.

Aktiva och passiva inkomster

På samma sätt lärde jag mig snabbt att skilja på passiva och aktiva inkomster. Det fungerar på samma sätt, men tvärtom.

En aktiv inkomst är pengar som bara kommer in på kontot av att jag aktivt fortsätter att göra något, oftast genom att man utför någon slags arbete. Slutar man utföra arbetet stryps pengaflödet snabbt och man är beroende av att hitta något nytt.

En passiv inkomst kräver ofta någon sorts initial insats, t.ex. att man investerar i något, men när det väl är gjort fortsätter pengarna att komma även utan att man upprepar insatsen. Det betyder att de passiva inkomsterna fortsätter att komma om man blir sängliggande ett år, eller om jag tar ledigt från jobbet ett år eller rent av säger upp mig.

Vill du skapa passiva inkomster? Börja med små investeringar och bygg upp successivt.

Sakta men säkert skedde förändringar

Talesättet att de flesta överskattar vad man kan göra på en dag och underskattar vad man kan åstadkomma på tio år stämmer bra tycker jag. Börsen gick inte spikrakt uppåt hela tiden, men jag var så fokuserad så jag minns inte ens att jag reagerade på svängningar.

Jag minns att jag tyckte det var väldigt läskigt att investera den första tusenlappen, det kändes som mycket pengar. Sedan kände jag samma vid 10 000, och också vid 100 000. Sedan försvann den känslan.

Sakta men säkert började mitt sparande och investerande att göra skillnad. Jag minns den gång när löneförhöjning inte var möjlig på jobbet, men jag i stället förhandlade till mig att få gå en timme tidigare varje torsdag.

Min portfölj jobbade ju dygnet runt och tjänade in den där förlorade löneförhöjningen, samtidigt som jag fick mer ledigt. Även om jag rent teoretiskt kunde se att det skulle komma en dag i framtiden då jag inte längre behövde ett jobb så var det inte det som gjorde störst skillnad utan de små sakerna.

Att inte leva hand ur mun, att pengarna inte var slut i slutet av månaden. Att väldigt många problem och obekvämligheter kunde lösas om man hade lite mer pengar.

• Gick bilen sönder? Tråkigt, men vi löser det.
• Är december mörkt och kallt? Vi har råd med en resa.

Att fortsätta och spara och investera trots att börsen kanske gick nedåt var trots allt mycket mindre jobbigt än att gå till jobbet varje dag, och det gjorde jag ju, knappt utan att klaga. Det roliga i det här tankesättet är att det egentligen bara är mentalt, för jag har än idag inte tagit ut ett öre från min portfölj.

Inga uttag, bara insättningar

Jag har aldrig tagit ut insatta pengar och heller aldrig en utdelning, undantaget de där 16 kronorna som ramlade ut från VP-kontot när jag var 18. Alla utdelningar återinvesteras och om jag säljer av något köper jag något nytt. Det betyder alltså att känslan av att ha pengar så att vi klarade oss kanske grundades i de sparade pengarna, men de pengar som faktiskt användes för att t.ex. laga en trasig bil kom från våra buffertkonton, som också hade växt i och med alla lärdomar om ekonomi.

Min portfölj blev nästan som ett eget företag den också, som växte och utvecklades allt mer när jag lärde mig mer och investerade i den.

Vem är Evert?

Jag brukar i olika artiklar skoja om min Evert-portfölj, och givetvis undrar en del vem denna Evert är. Han är ingen person utan en filosofi. Evert är äldre och har sett en del, han blir inte upprörd eller rusar iväg utan att tänka. Han tar hellre en kaffe och funderar.

Han investerar i stabila bolag som tjänar pengar och har gjort det länge. De ska ha utdelning, vilket i sig är ett tecken på att där finns ett överskott. Att tänka på Evert hjälper mig när portföljen rasar 30% på en månad som under covid. Oavsett om jag tyckte det var obehagligt eller inte, så var inte Evert oroad. Han började titta på PE-tal och köpte mer.

Jag får ibland feedback att jag borde ha en kvinna som förebild i stället, en Evertina kanske, och det kunde jag såklart ha haft, men i början av min sparresa hittade jag ingen sådan kvinnlig förebild, även om jag givetvis stött på duktiga kvinnliga sparprofiler sedan dess. I början hade jag Aktiestinsen och Warren Buffet i bakhuvudet, och jag lyssnade fortsatt mycket på Charlie och även Niklas Andersson, (då) på Avanza.

Jag ställer däremot gärna upp på att vara någon annans kvinnliga förebild om det så önskas.

Kraften i utdelningsaktier

Utdelningsaktier har alltid passat mig bra, kanske för att utdelningen påminner om en lön som betalas ut varje månad, eller kanske för att utdelningen är en ganska direkt bekräftelse på att det fungerar. Jag läser ibland att de som börjar med utdelningsaktier blir besvikna när de ser hur lite många bolag delar ut, kanske bara några enstaka procent. Givetvis blir det inte så mycket när man stoppar in denförsta hundringen eller tusenlappen, men kraften i en procent fortsätter att vara lika stark ju mer du sparar.

Hur skapar du en stabil portfölj? Satsa på stabila bolag med långsiktiga utdelningar.

Ett stort steg var det år min portfölj delade ut lika mycket som jag tjänade i månaden. För mig betydde det att jag hade kunnat ta en månad obetalt ledigt, en månad längre semester, och ändå klara mig.

Det största flexet var att detta med väldigt stor sannolikhet skulle ske årligen, för all framtid, och dessutom med en trolig utdelningstillväxt på 5-7 % årligen. Givetvis kan företag ställa in utdelningen, och det hände t.ex. under covid, men med en väldiversifierad portfölj är man ändå ganska skyddad.

Min korttidsbuffert sitter inte på börsen, och när den dagen kommer att jag helt tar steget till att leva på portföljen kommer jag att öka min buffert just för att ta höjd för t.ex. inställda utdelningar.

Hur ser det ut idag?

Det gick faktiskt fortare än jag trodde. Portföljens årliga snittavkastning motsvarade min årslön där jag var anställd efter ungefär 10 år. Jag arbetade kvar några år efter det, men en kraftigt försämrad arbetssituation i kombination med att jag fick långtidscovid och inte hade samma ork som tidigare ledde till att jag tänkte om och slutligen sade upp mig förra året.

Nyttan av att ha ett ”fuck off-kapital”

Det är för mig ”fuck off-pengar” på riktigt, att ha möjlighet att prioritera såväl min fysiska som min psykiska hälsa. Att ha en finansiell trygghet i ryggen har gett mig möjlighet att på ett lugnare sätt kunna utvärdera vad jag vill göra framöver.

Företagare på egna villkor

Jag har kvar mitt egna företag och har utökat uppdragsgivarna något, men utvecklar mig och ger mig glädje. Det är faktiskt lättare sagt än gjort, och trots att jag  jag försöker att göra kloka avvägningar så att jag jobbar lagom och med sådant som jag känneregentligen inte behöver arbeta så jobbar jag för tillfället rätt mycket.

Kanske är det lätt att ryckas med av bara vanan, kanske är det ofrånkomligt när man har privilegiet att jobba med intressanta uppdragsgivare och ämnen. En av mina uppdragsgivare eller samarbetspartner om ni vill det, är som ni förstått Pensionsguiden. Företaget drivs av Monica Sjödin som förutom att vara min uppdragsgivare också är min vän och ekonomiska sparringpartner och för mig har det varit väldigt viktigt att ha vänner som förstått vad jag eftersträvat och som har haft liknande, om än inte identiska mål.

Framtiden

Framöver kommer en av mina viktigaste uppgifter bli att fundera över hur jag vill att resten av livet ska se ut. Att fortsätta jobba en del lockar.

Jag är en hängsel- och livremsperson när det kommer till ekonomin, även om den är bra tänker jag alltid att den kan bli bättre. Samtidigt har jag inget behov av att bli ”rikast på kyrkogården”, utan jag vill verkligen att det ska synas i min kalender och på mitt konto att jag gör vad jag älskar, och inte minst att det ska kännas i hjärtat.

Jag har en liten röst som sedan barndomen sitter på min axel och säger att man inte kan ha roligt jämt och att nu är semestern slut och nu måste man jobba och slita i ett år innan det är dags igen.

Jag måste lära mig att jag inte längre behöver lyssna på den rösten och att det är okej att må bra och känna att man lever – i stort sett hela tiden. Det är i stort sett det enda man måste.

–  Gabriella

Visst var det inspirerande?!

Vad kan du göra idag för att börja resan mot ekonomisk frihet? Små steg gör stor skillnad i längden. Ett sätt kan vara att hänga med på kickoff-workshopen jag och Gabriella håller den 26 december. Läs mer här: Skapa ditt rika liv 2025!

Din pensionscoach

PS. De närmaste dagarna drar jag och Gabriella ett gemensamt projekt: en Facebook-grupp som fokuserar just på friare liv och hur en hälsosam ekonomi kan hjälpa till. Vi öppnar insläppet om några dagar, men du kan redan nu ansöka om medlemskap: Frihetsguiden – ekonomi för ett rikare liv!